Då såg jag ut såhär. Var höggravid. Hade precis klippt mig och slingat håret. Det var håret jag skulle ha när jag träffade min bebis. Det började bli aningen svårt att jobba på bussen på väg till och från jobbet. Hehe. Obegripligt att jag ändå åkte dit på slutet. Minns att bussresan var så jobbig. Fick knappt luft. Det här var sista dagen på plats. Ready to pop. Fick present av mina kollegor och så finlunchade vi. Saknar dom som i in nu!! Annat vi höll på med den här tiden var att sälja vår lägenhet. Vi gjorde ju det oerhört smarta att vi spontanköpte ett hus utan förbehåll och utan att ha sålt vår lägenhet. Total galenskap hahah. Jag försökte ändå vara lugn utåt eftersom F hade sån panik, men inombords kändes det ju inte direkt bra.Också extremt jobbigt att ha visningar hela tiden och behöva göra lägenheten fin stup i kvarten. Jag som helst bara ville ligga på soffan : )) Visningarna var oftast samtidigt som jag hämtade Henri, så det var en himla stress att göra sista piffet efter jag jobbat klart och innan jag skulle hämta, och sen fick vi liksom hålla oss utomhus tills visningen var klar. Jag började förbereda mig inför förlossningen. Köpte en förlossningskam. Som inte funkade. Det finns ingenting som funkar i nedträngningsfasen. Ja, förutom kanske epidural då. Sorry men det är bara att genomlida.Nä usch vad negativt detta inlägg är? Men det var ju så det var för ett år sen. Köpte även kristaller. Detta hippie-mindset inför förlossningen förändrade mig i grunden. Tror jag verkligen på kristaller? Vet ej. Men det spelar liksom ingen roll. Jag kan omöjligt förstå mig på allt av energier och märkligheter i världen och dessutom är placebo en riktig grej.Kristallerna som jag hade med på förlossningen sover jag numera med bredvid mig. Har även ringar med ametister. Snälla nån, jag var queen på godis och snacks. 10/10 alltså. Var tydligen i huset och gjorde äppelpaj. Hihi prick som mitt liv nu. Vi hade myyyycket mycket mer äpplen förra året. Kanske ändå ska vara tacksam för det där vidriga larv-angreppet vi fick. Henris rum. Han saknar det och pratar om det ofta. Själv känner jag ingenting för lägenheten. Saknar inte den. Jag tror den långdragna renoveringen förstörde det för mig. Det blev liksom aldrig att jag kunde bo där och njuta. Så kommer det i och för sig kanske vara i huset också. Men jag tror det var annorlunda med lägenheten då jag ju visste att det inte var the end game. Det var bara tänkt som en mellanlandning och då blev det typ inte värt besväret i slutändan. Jag tvättade små strumpor och snart snart skulle hon komma <3
