Kom nyss på att min krönika är i tidningen idag. Är man lite väl överexponerad när man knappt har koll på det? Tror det minsann. Läs och njut: I helgen köpte jag mina första par vita skor på ungefär tio år. Nu får ni inte tro att jag är ett freak som inte köpt nya skor på tio år. Det har jag. Alldeles för många till och med. Men aldrig vita skor. Vita skor har jag varken ägt eller burit sedan våren 2002. Det var nämligen året då det var inne med vita gymnastikskor på skolan jag gick på. Eller det är synd att kalla skorna vita. För det skulle de inte vara. Absolut inte. De coola tjejerna i klassen hade kommit fram till att det var ”pinsamt” med kritvita skor och jag minns fortfarande hur de skrattade åt intet anande människor med lysande dojjor som gick förbi. Så skulle de ju inte se ut. Usch nej. Skorna skulle vara så pass använda att de tappat sin lysande förmåga och man mest kunde tänka sig att de varit vita en gång i tiden bakom den grådaskiga och gula nyansen. Då var man cool. Skorna skulle alltså vara nya, men ändå använda. Ni kan tänka er vilket omfattande jobb det är bakom att skaffa denna look från tiden att man kommit hem från skoaffären till då man ska befinna sig i skolan och möta domen. Jag minns hur jag hoppade i vattenpölar som en galning, hur jag drog skorna längs asfalten och hur jag noga blandade vatten och sand för att gnugga dem. Allt för att de coola tjejerna i skolan inte skulle skratta åt mina supervita skor. Sedan såg jag till att gå genom gräset hela vägen till skolan och jag trampade även i några rabatter för säkerhetsskull. Idag har jag inget behov av att trampa i några rabatter och jag gnuggar sannerligen inte mina nya skor med sand. De är vita, hela, lysande och rena. Man skulle kunna tro att detta skulle ge mig någon form av tillfredställelse eller rent av en revanschkänsla. Man skulle kunna tro att jag tittar ner på mina fötter och skrattar åt ”de coola tjejerna” som idag inte alls är coola. Men nej. Det är inget spännande med vita skor längre. Folk struntar faktiskt i huruvida de är vita eller inte. Och när ingen bryr sig är det inte kul längre. • Ja till att man pratar om sig själv i tredjeperson på Facebook. • Nej till Frödinges kladdkaka i miniversion.
