För några månader sedan tittade vi på ett hus som vi lade bud på, men det blev ingenting med det. Sen gick månaderna och vi bestämde oss för att lägga ner husletandet för att inte hamna i samma situation som senast jag var gravid. Den planen gick sådär.Säljarna hörde av sig och vips hade vi signat!VI HAR KÖPT HUS!Jag kan knappt tro det är sant. En 1920-talsvilla med allt vi drömt om. Garage till F, växthus till mig och gräsmatta till Henri. Trädgård i västerläge, vackra trägolv och bevarade tidstypiska detaljer. Altan ut från köket, tre sällskapsrum i fil och plats till allt vårt skrot.Om några veckor får vi tillträde och är stressade då vi inte har sålt vår lägenhet. Vi kommer såklart inte hinna sälja innan dess, men målet är i alla fall att få klart allt småfix i lägenheten så att vi kan lägga ut den till försäljning snarast. Men det är ju inte ens den mest stressande deadlinen. Det var ju den lilla detaljen med att jag ska föda barn... : ))))) Varför lär man sig aldrig? Denna gång är det i alla fall inget renoveringsbehov direkt. Tvärtom ser jag så mycket fram emot att bo lite "slitet". Vi har trots allt snart två små barn och är det något jag lärt mig är det att det inte rimmar väl med att ha allt sprillans nytt. Hellre kraschvänliga lister. Vi kommer dock behöva göra ett nytt badrum och en takkupa, men det är i alla fall inget vi kan göra själva och det är ingen stress med det. Men måla ytskikt och lite piff ska vi nog mäkta med innan inflytt. Mer om allt det där sen. Först måste vi sälja vår lägenhet. Håll tummarna!
