Jag önskar jag kunde säga att flytten är över, men det är som en dröm där man springer och springer men inte kommer någonstans. Jag har förträngt hur vidrigt det är att flytta, hur mycket grejer man har. Hur ”nu är det inte mycket kvar” är hur mycket som helst.Vi hade otur och båda barnen blev sjuka. Skulle egentligen haft barnpassning hela helgen, men det blev inget med det. Att flytta med två barn i släptåg är inget jag rekommenderar. Jag fattar att det är självförvållat och ett lyxproblem att flytta, men fy fan vad tufft. Hade jag haft en tidsmaskin hade jag såklart ordnat mer hjälp och packat mer. Levde i någon illusion om att det ”inte är så mycket” och att en långhelg är gott om tid. Hade fel : ))) Igår var F ledig och vi börjar väl se mållinjen. Mest tavlor, speglar och saker i förrådet kvar nu. Imorgon kommer städhjälpen och på fredag lämnar vi nycklarna. Jag har verkligen fått mig en tankeställare vad gäller hur mycket grejer vi har, i alla kategorier egentligen. Jag äcklas av mig själv. Har funderat mycket på hur det kan bli såhär. Vad gäller kläder tror jag det handlar om att jag inte är nöjd med mig själv och att jag pendlar i storlek. Har liksom en uppsättning kläder i allt från XS till XL. Nu ska jag ju sitta lugnt i båten för att jag ammar osv, men jag måste nog verkligen ta tag i mig själv och luska ut vilken storlek som är rimlig för mig. Något annat jag måste göra är att ta reda på vilken stil och vilken typ av kläder jag trivs i. Jag har så mycket fint som jag inte använder. Hur kan allt kännas fel och fult varje gång jag ska klä på mig? Just nu är huset kaos, såklart. Fokus denna vecka blir att försöka skapa någon form av ordning. När vi flyttade till lägenheten (och inte ens hade ett kök första tiden!) blev jag totalt överväldigad av flytten. Det var saker överallt och ingenstans att lägga dem. Vi hade knappt några möbler. Jag inte var jag skulle börja och gjorde istället ingenting. Lade mig i sängen och drog täcket över huvudet typ. Nu mådde jag ju inte bra då, men denna gång känner jag som tur är inte så. Det är tufft som fan, men jag är taggad och kämpar. Varje låda som packas upp känns som en liten vinst. Och F, min fucking klippa. Vad hade jag gjort utan honom ❤️
