Jag har varit så skör i helgen. Känt mig så ynklig. Så svag. Så nära till tårar. Jag var ute en sväng i lördags, men annars har jag inte orkat någonting. Men nu är det en ny vecka och nya tag! Denna vecka ska jag jobba på som vanligt, på lördag ska jag på kräftskiva och på söndag är det valvaka. Angående det sistnämnda måste jag såklart rösta snart. Jag har en vision om att jag vill göra något fint av det, få det att kännas högtidligt. Kanske ta på mig fina kläder och äta något gott efteråt. Jag kommer att rösta både rött och blått har jag bestämt mig för. Men helt ärligt känns det inte som att det spelar någon roll exakt vad det blir. Jag bryr mig inte ens vad folk röstar på så länge de inte röstar på SD. Jag läste precis Sandra Beijers iakttagelse att människor idag är mycket mer öppna med sina rasistiska åsikter än vad de var för fyra år sedan och jag håller verkligen med. Jag blev faktiskt chockad över vilka kommentarer jag fick när jag lyfte ämnet senast. Någon kallade vissa människor för ”pack” och någon annan skrev rakt ut att hen struntar i om alla människor inte har samma rättigheter. Vi och dom. Skrämmande. I lördags var jag ute och jag stod och visade Vänsterpartiets instastory där Jonas Sjöstedt svarar på frågor (som jag tycker är så gullig!) för en kompis. En kille såg detta och kom sen fram till mig, rynkade på näsan och undrade om jag tänkt rösta på dem. ”Nej, hurså?”, svarade jag. ”Bra”, sa han bara. ”Vad ska du själv rösta på”, frågade jag. Han berättade att han ska rösta på SD, att det är det enda rätta, att man är dum om man inte förstår det. Jag ifrågasatte och började förklara min syn på det när han plötsligt avbröt mig och frågade om jag var svensk. ”Nej, jag är från Norge”, svarade jag. ”Om du inte ens är svensk kan jag inte ta någonting du säger på allvar”, sa han. Jag blev helt ställd, men fortsatte förklara. ”Man hör att du är från Norge, du bryter ju så mycket att man knappt förstår dig”, avbröt han igen. Jag bryter ju inte, men visste inte vad jag skulle säga. Jag har aldrig känt mig så förminskad. Helt plötsligt hade jag mist min rätt att få tycka något alls. En helt ny upplevelse för mig som aldrig behövt tillhöra ett ”dom”. Det var inte meningen att det här inlägget skulle handla om detta egentligen, men nu blev det så. Jag hoppas att ni får en fin vecka. Och att ni röstar! <3
