Japp jag lever och nepp ingen bebis. Jag är bara så deppig : (((Går in i vecka 37 och är så jäkla less på mitt fysiska tillstånd. De senaste dagarna har det varit ett enormt tryck neråt som är så obehagligt. Det känns på riktigt som att ett bowlingklot pressar på, samtidigt som det ilar i livmodertappen. Kan inte gå utan att det är extremt obehagligt och behöver gå på toa _hela_ tiden. Svettas och blir illamående om vartannat för att det är så intensivt.Jag kan inte komma ihåg att det var såhär extremt förra gången jag var gravid. Har googlat ihjäl mig och tydligen kan det kännas så när bebisen fixerar sig. Hon är fixerad redan, men kanske hon försöker borra sig på plats lite extra? Eller kanske beror det på att min bäckenbotten är försvagad. Tycker det ser ut som att min mage sjunkit. Men det är ingen idé att hoppas på att något sätter igång snart för jag kommer antagligen vara gravid en halv evighet till.Frågade lite hur det funkar med sjukskrivning för att ta reda på mina alternativ, men min bm sa att jag inte kommer bli sjukskriven. Så det är väl bara att kämpa på. Just nu hoppas jag då verkligen på den där igångsättningen. Eller att bebisen taggar ner och slutar försöka trycka ut sig. Läser mina egna graviduppdateringar från förra gången och tydligen blev allt bättre och alla besvär minskade vecka 38. Kan ju hoppas på samma denna gång.Denna vecka ska rosetterna upp i taket i huset och tv-rummet ska målas. Det är i alla fall något jag ser mycket fram emot. Vi har bestämt att vi ska bo kvar i lägenheten till efter bebisen kommit och det känns faktiskt jätteskönt. Vi kan flytta i lugn och ro och behöver inte bo i stök. Något lärde vi oss i alla fall från förra gången.Mmmm målbild i vinter: sitta i soffan framför öppna spisen i huset och amma, Masha och Björnen på tv och Henri bredvid <333
