Hej hopp. Lite nattbloggning igen. Vi har totalt vänt dygnet. Även den minsta av oss, so all is good. Det är ändå otroligt att få sova till 9, trots att det på pappret inte är en minut mer än annars. Men det känns ju liksom så.Då är jag alltså husägare.....!!!Att bli förälder är en sak, men att äga ett hus är en helt ny nivå måste jag säga. Känner mig så vuxen? Nej, fel. Jag känner att jag förväntas vara så vuxen. Vad har jag ens gett mig in i?Är det bara jag som går genom livet och bara låtsas hela tiden? Med min barnvagn, på föräldrasamtal, på årsbokslut med mitt företag, när jag säger hej till grannen osv. När som helst kommer de väl på mig, att jag bara leker.Bortsett från min vuxen-kris måste jag säga att det är helt fantastiskt. Vi kommer få ett helt annat liv. Hela kroppen fylls med bomull av att se Henri springa runt i trädgården och greja med sitt. Han älskar det redan och det första han säger när han vaknar är att han vill till huset och på kvällen blir han ledsen när vi ska hem. Jag är så otroligt tacksam över vad vi är på väg att skapa för vår familj. Det här slår allt jag kunnat drömma om. Det har varit fullt ös sen vi fick nycklarna med att försöka få klart allt vi vill göra innan vi flyttar. Än så länge känns allt bara kul. Vore skönt om allt kan bli klart under semestern. Sen får vi se när vi flyttar beroende på hur det går med försäljningen. Försöker i alla fall ta med en litet lass varje dag när vi åker dit så att saker i garderober och förråd flyttas successivt. Så skönt att inte känna någon flyttstress.
