Nitton veckor in i 2018 och det känns ganska overkligt. Det känns som att ingenting har hänt på nitton veckor, men samtidigt har allt hänt. Märkligt. Ny vecka och nya tag. Det hoppades jag i alla fall. Har haft sån ångest de senaste dagarna och som alltid när jag har det måste jag mest vänta på att det går över. Får nämligen inte mycket vettigt gjort när jag mår så. Är inte kreativ överhuvudtaget, allt jag rör vid blir skit och jag är inte kapabel till att ta ett enda vettigt beslut. Så jag hoppas känslan går över snart. Det är liksom 20 grader ute och världen väntar på mig. Om en vecka börjar jag min nya tjänst! Så jag får se till att njuta av min sista vecka med lugnare tempo. Ska försöka pricka av alla mina to-dos som jag skjutit på och sådär. På torsdag hälsar Sofie på mig och det ser jag mycket fram emot! Yes. Hörs sen och hoppas er måndag är bra!
