Då blir det två veckoinlägg i rad här,hej.Jag var ensam för första gången på över en vecka idag och försökte landa i allt. Det är många tankar och scener som spelas i mitt huvud gång på gång. Jag är glad att jag var där samtidigt som jag inte är glad att jag var där. Känner mig lite traumatiserad och det är så konstigt att tänka på att det liksom...är så vanligt. Lite som att föda barn. Den sjukaste mest unika grejen man kan göra, känns det som. Men alla gör ju det. Liv och död. Så onaturligt, men ändå naturligt.Jag ser honom i allt. På tågresan hem satt jag mitt emot en man som hade en katt i sitt knä. Min pappa var fascinerad av katter och hade sin lägenhet fylld med prydnadskatter. Han var också intresserad av egyptologi; pyramider och faraoner. Igår var vi på kalas och Henri (som inte vet om det) valde en pyramid som gnuggis-tatuering. Jag har haft en så fin helg ändå. Vi lyckades snickra ihop en sista minuten-påsk och det har varit full fart från morgon till kväll varje dag. Kanske också därför det blev så väldigt tyst idag. Obehagligt tyst. Precis som det blev i det där rummet för fem dagar sedan.Idag unnade jag mig att göra ingenting mer än att kolla på serier och imorgon ser jag fram emot att börja fylla dagarna igen. Orkar inte lyssna på mitt eget huvud. Orkar inte när det är tyst. Ses snart igen här på bloggen! Mitt solsken som var lycklig över att smaka ananas idag <3
