Jag vaknar upp i Norge idag, förhoppningsvis med en treåring som rycker i min dörr och är otålig efter att jag ska vakna. Varenda gång vi ses är han skeptisk till mig till en början. Det tar några timmar innan vi är kompisar, innan jag fått över honom till min sida. Vilket ju inte alls är konstigt eftersom det går lång tid mellan varje gång vi ses. Tänk ändå så sorgligt att det ska vara såhär. Att jag ska bo så långt från min familj. Jag och Moa pratade om superkrafter i podden och den superkraft jag helst hade velat ha är att kunna teleportera mig. Tänk att få vara med den man vill, när man vill och att dessutom få vara var man vill. Inga mer distansrelationer. Aldrig mer behöva välja. Ingen mer pendling. Man behöver inte ens packa sin väska eftersom man bara kan trolla hem sig när man vill. Man kan gå på två fester samtidigt. Man kan äta middag i ett land för att sedan följa upp med dessert i ett annat. Teleportering alltså. Vilken grej. Denna vecka är jag som sagt i Norge. Jag ska hälsa på min pappa och umgås med min familj. Pappa fick komma hem från sjukhuset igår! Det är ju helt otroligt. Det trodde jag inte. Nu väntar tuffa tider med strålning och cellgift, men det ska nog gå bra det med. Jag vet inte helt när jag ska åka hem ännu, det beror på hur det ser ut med jobb och vad som kan flyttas runt och inte. Men antagligen blir det på onsdag. På söndag fyller jag år! Så knäppt. Är totalt inte alls redo för det och har inte planerat någonting. Aja. Bestämmer att jag fyller år i april istället. Så ser min vecka ut såhär långt. Ska göra mitt bästa med att uppdatera bloggen, men familjen går först osv. Puss!
