Jag och Betty insåg idag att vi gått fel utbildning. Vi borde blivit svensklärare! Vi älskar att rätta saker. Vi håller på med opponering nu och egentligen är det ju inte meningen att man ska rätta små grammatikfel och sånt, men vi bara älskar att göra det ändå för oss själva. Ett litet kommatecken eller stavfel som rättas till gör oss tillfredsställda. Får oss att känna oss hela. Helt stört. Kan tänka mig att det är såhär människor som jobbar med siffror känner när ett långt räknestycke plötsligt stämmer, eller när kassan är färdigräknad på ett butiksjobb, eller saker är precis exakt rätt uppstaplade i ett skyltfönster, eller när alla to-do punkter av avbockade på en lista....eller ja, vad ni än sysslar med. Känslan av att något är klart och i sin ordning. Jag får panik på att utbildningen snart är över. Vill inte fast jag ändå vill. Är så dåligt på sånt här! Jag var till exempel nog den enda i världen som inte hade kul på sin student. Var bara ledsen. Vill inte att saker ska ta slut. Antagligen därför jag sparar på juicepaket som innehåller pyttelite kvar eller därför jag tidigare stannat i destruktiva förhållanden. Spelar liksom knappt någon roll vad det är. /Har problem. Bjuder på två bilder där jag....eh...spanar in min rumpa? Johannes fångade det på bild tydligen.
