Ni kanske undrar vad jag gör i Stockholm. Det undrar jag med just nu kan jag säga. Jag skulle sommarprata (klippet ligger inte uppe). Det är nog något av det värsta jag gjort i hela mitt liv. Jag fick totalpanik, blackout och hela kroppen skakade. Jag ville bara springa och sätta mig i ett hörn och gråta. Har aldrig varit med om en liknande känsla tidigare. Nu är det över och jag har ångest. Det var inte Egoina som satt där kan jag lova. Ni vet när man tittar på Top Model och modellerna ska spela in reklamfilm och inte kommer ihåg ett ord av sina repliker, man själv sitter hemma i soffan och undrar hur dumma i huvudet de är egentligen. Jag förstår dem nu. Nu vet jag i alla fall. Jag hör hemma bakom kameran. Inte framför. Aldrig framför igen. Fy fan. Klippet kanske är okej, det spelar ingen roll. Men den här känslan. Det är det värsta jag någonsin har upplevt. Nu flyger jag tillbaka igen. Bort från storstad och kameror.
