David gillar udda butiker. Går vi förbi en konsig mataffär med varor vi aldrig någonsin sett tidigare kan han bli exalterad och vilja gå in och titta i flera timmar. Igår gjorde jag korv & stroganoff och i sista minuten upptäcker jag att vi har nada ris hemma. "Jag springer ut och köper", säger David. Sedan kommer han hem med en konstig liten påse som han inhandlat på en liten bakgata. "Vad är det där?", frågar jag. "Ris, tror jag", svarar David. Jag hade inte mycket till val än att tillaga påsens innehåll. Och nä. Jag tror inte att det var ris. Tjocka små gula klumpar, som efter lång koktid inte sugit åt sig något vatten alls. Smaken var en blandning mellan pasta och bröd. 10 meter till Ica, men ändå ska det experimenteras. Tror det är därför jag älskar honom så mycket.
