Innan vi gick hem igår hann vi med en timme på Beach club där det var världens feststämning. Vi köpte lite bubbel och hittade en soffa. Ganska snart kom en kille och satte sig bredvid mig och jag kunde inte bli av med honom trots alla trick i boken. Han gick iväg, men kom tillbaka gång på gång, typ som att han glömt bort att han blivit avisad. Jag var otrevlig, skrek till honom att dra, ignorerade honom, låtsades inte förstå. Men nejdå. Ändå fortsatte han knacka mig på axeln och insistera på att vi skulle följa med på efterfest i hans hus. När jag berättar om det här och liknande situationer brukar vissa säga att de aldrig varit med om något liknande och att de inte ens sett eller hört om det. Blundar de bara, eller har jag extremt mycket otur? Jag tror på riktigt att jag stöter på en riktig dunderdouche som inte kan acceptera ett nej ungefär var tredje gång jag går ut. Händer det bara mig? Och varför händer sånt mig så ofta? Jag funderade på det efteråt och innan jag visste ordet av det började jag skylla på mig själv??? Jag satt seriöst och tänkte att jag kanske ser för trevlig ut. Att jag måste öva på att inte misstas för att se inbjudande ut. Att jag kanske inte var tillräckligt tydlig? Jag skrek ju i och för sig "STICK HÄRIFRÅN", men jag borde kanske gjort det direkt? Haha. Alltså. Ja. Problemet ligger alltså hos mig och inte mannen som inte accepterar mitt nej. Rimligt. Patriarkatet alltså. Vad gör du med mig.
