Jag har fått massor av fina kommentarer på förra inlägget, så är lite irriterad på mig själv att jag ändå tar åt mig av de (förvånansvärt många?) negativa. Men ändå: SJÄLVKLART är det inget fel i att ta lån/bidrag/whatever och det är inte så jag menar. Det är inget att skämmas över och fantastiskt att det finns. Jag förstår verkligen inte hur ni kan bli så provocerade av att jag är stolt över mig själv för att jag inte har behövt något bidrag/lån?? Jag har inte fått bidrag eller blivit försörjt av någon annan sedan jag var FEMTON (jo, jag bodde hemma tills jag var 19, men betalade hem). Och jag räknar alltså inte in barnbidrag/studiebidrag (visserligen fick jag aldrig det heller - utan en (mindre) peng av mamma istället). Ursäkta mig, men blev väldigt irriterad nu. Grattis bitterfittor! Ni lyckades smitta av er!
