Denna dag bara försvann helt plötsligt och snart måste jag sova. Livet som heltidsarbetare (eller kanske 150%?), hårda bud! Jag ringde till tandläkaren till slut. Ni vet hur man brukar peppa sig själv innan man gör saker man inte gillar genom att tänka "vad är det värsta som kan hända"? Det blev VÄRRE än vad jag föreställt mig. Haha, så dumt. För det första så fick jag dröja tre gånger och för det andra så verkade personen inte förstå vad jag menade. Men det positiva är i alla fall att det slutade med att jag blev irriterad och inte att jag kände mig bortgjord. Ett utdrag från samtalet: Jag: Hej! Jag har haft tandställning för några år sedan och nu har trådarna som jag har bakom tänderna lossnat. Har ni en tid så att jag kan komma och limma fast dem igen? Receptionisten: Det händer ofta va? Jag: Ehh. Nej? Det är första gången jag ringer om det här. Receptionisten: Vänta lite. *Dröjer typ en halv minut* Receptionisten: Du får gå dit där du fick tandställningen. Jag: Men jag går ju till tandläkaren hos er. Ska jag ringa dit istället? Receptionisten: Nej. Jag: Ehhh.. Okej. Men har ni en tid då? Receptionisten: Vänta lite. *Dröjer typ en halv minut* Receptionisten: Vi har inga akuttider idag. Jag: Men annars i veckan då? Receptionisten: Vänta lite.. Haha. Helt galet ju. Borde byta tandläkarklinik känner jag. Jag ska dit på onsdag i alla fall. Slutet gott - allting gott. Nja. Såvida de inte läser min blogg, blir sura och typ drar ut mina tänder. Håll tummarna för att jag få ha dem kvar.
