Tack för era kommentarer! Det betyder jättemycket! Jag har precis lämnat in ett utkast till min debattartikel. Att någon ska läsa mina texter innan jag klar är något av det värsta jag vet. Det känns lite som att vara naken. Blottad. Jag minns i skolan när man skulle skriva något, så fort läraren gick förbi klickade jag ner dokumentet. Och om Andreas är här när jag skriver måste jag vara helt säker på att han inte på något sätt kan se skärmen. För när jag skriver makar det ofta ingen sense alls. Jag bara skriver det som ploppar upp i hjärnan. Ofta i en blandning av språk och uttryck. Jag bryr mig inte om grammatik, ordning eller stavfel. Jag bara skriver. Steg två är att skriva ihop slutresultatet och först då är jag bekväm med att någon ska läsa. Men nu är det alltså steg ett jag har lämnat in. Känns inte bra. Jag minns att jag publicerade det så kallade "steg ett" till er för ganska exakt ett år sedan: Det blev DENNA krönika.
