Jag har en förmåga att få en skrattattack, vid tillfällen då jag absolut inte borde skratta. Låt mig få demonstrera: Scenario 1) På bröllopet när min kusins hår tog fyr (inte hon som gifte sig). Vi lyckades släcka det innan allt brann upp, men det var en hel del som försvann. Kusinen stod och försökte reda ut håret nära till tårar och jag skrattade så mycket att jag var tvungen att sätta mig ner på golvet. Hade träningsvärk i magen dagen efter. Scenario 2) När jag gick förbi min fasters fågelbur i söndags märkte jag att en av fåglarna låg på botten av buren. Den var alltså död. Jag var tvungen att ringa och berätta vad som hade hänt (de var inte hemma), men kunde inte sluta skratta. De trodde därför såklart att jag skojade vilket gjorde situationen ännu värre. Jag vet. Jag är sämst.
