Igår var det två år sedan min och F's tredje dejt. Två år sedan dejten då jag blev kär. Sedan den 18 oktober 2015 har det varit vi. Jag har alltid haft en bild av vad kärlek är. Att man ska avsluta varandras meningar, alltid veta vad den andra menar och alltid tycka likadant. Så är inte vi. Men det är också det som är det fina. Jag tycker om att vara med någon som utmanar mig, som ifrågasätter och som får mig att utvecklas. Jag får vara den jag är och han får vara den här är. Men vi behöver inte vara samma. Och i slutet av dagen vet jag att det gör oss båda till bättre människor. Aldrig har jag känt mig så trygg. Aldrig har jag visat så många sidor av mig själv för någon. Aldrig har jag kunnat vara mig själv lika mycket som nu. Två år känns som igår samtidigt som det känns som om det aldrig funnits något annat. Vi har varit igenom jobbiga perioder och inte alltid haft förutsättningarna på vår sida. Men jag bara känner det nu. Att nu är det vår tur. Den första bilden jag publicerade på oss <3
