Eftersom att min släkt bor i Norge har jag pendlat mest hela mitt liv. Men det tog lång tid innan jag vågade sova offentligt. Jag minns hur jag tyckte att det kändes obehagligt och jag var väl rädd för att se dum ut eller att missa att gå av på rätt hållplats. Idag är det inga problem. Jag sover gärna när jag åker någonstans. Vilket jag kanske borde sluta med. Såhär såg det ut när jag försökte sova på tåget hem från Stockholm. Man tror att man vilar lite diskret och snyggt genom att stödja sitt huvud. Men nä. Jag vaknade av att jag inte fick luft för att jag höll för näsan och hade dreglat ner hela handen.
