1) Varje gång jag hör någon säga "åh nej" (vilket händer oftare än en skulle tro) får jag en obehagskänsla i kroppen. Jag var med i en teateruppsättning när jag var liten och var sjuk när rollerna delades ut. Så när jag kom dit nästa gång fick jag veta att jag var en älva och att det enda jag skulle säga var "Lurifaxen - åh nej". Alla andra hade värsta coola rollerna och massor av repliker. Den förnedringen alltså. 2) Jag gillar när mina grannar har fest. Eller på andra sätt för oljud. Jag kan som bekant sova genom krig, så ljudet är inget problem. Jag tycker mest det är mysigt att höra att där är någon. Känner mig mindre ensam. 3) Jag måste ha jämna siffror på allt. Kvittar om det är volymen på tv eller om det är repetitioner på gymmet, det måste vara jämnt. Annars känns det inte bra. Men jag har kommit på att det känns mer okej när det är siffran 3 och att tecken är ett undantag. Alltså tecken som punkt, utropstecken eller frågetecken. Då är det okej... Ser faktiskt bra ut!!! Förstått???
