Åh, det är stunder som denna jag hatar att jag är så feg och inte säger något. Personen framför mig har fällt ner sitt säte. Inte bara sådär lite, utan helt ner. Vem gör så? I flera timmar dessutom. Tur att sätet bredvid mig är ledigt så att jag kan sitta snett. Såhär mycket hade jag kunnat använda datorn annars: Jag skulle kunna sätta mig ytterst, men man vill ju ha fönsterplatsen oavsett vad liksom.
