Och så plötsligt på morgonen i tisdags stod taket klart. Rött och fint. Tycker att utsikten blev så mycket finare! Nu är det jag som har det fulaste taket. Men det gör ju inget, tittar inte på mig själv. Här satt jag och betalade räkningar, skickade fakturor, skrev blogginlägg och svarade på mejl. En bild på hur det såg ut innan att jämföra med bara. Vid 12.00 tog jag tåget och när mamma hoppade på tog vi en selfie. Mamma konstaterade att det var mycket bra fotoljus. "Men säg inget, de kan gärna tro att vi är så snygga". Tycker mamma borde ha sjal även när håret kommer tillbaka btw, så fin i det! Sen dödade vi cancerceller. Eller mja. Mamma envisades om att det minsann var rosévin i påsen. Ett tag fnissade vi så mycket att jag började misstänka att det kanske ändå var det? Så härlig stämning mitt i allt det svåra på avdelningen förresten. Alla skojade, var hjälpsamma och skrattade. Men vad ska man göra liksom. Efter sjukhuset shoppade vi lite på Lagerhaus, jag hittade underlägg jag ville ha bland annat och sen blev det BK. Whopper pepper såklart. Bästa burgaren. Vi tog tåget hem igen, det var proppfullt och jag bad mamma dokumentera den här mannen som trots det tyckte att det var en fin idé att ha på sig sin gigantiska ryggsäck. Han stångades runt med den helt obrydd. Suck alltså. Hoppas det var något ytterst viktigt i. Hemma igen. Bara jag som tycker det är så sorgligt med vintertid? Nu blir det mörkt ännu tidigare. Men snart är det julbelysning överallt och då känns det mer okej. F kom hem. Han frågade vad jag ville äta till middag och jag tyckte chokladfondue, så vi gick och köpte grejer till det. Vi invigde underläggen och åt waaaay too much choklad. Fondue-setet har jag köpt på Bluebox och det finns här (annonslänk). Så mycket win på att ha varsin och slippa dela. Hehe. Sen parkerade vi oss i soffan och förfasades över Hollywoodfruarna. Mysig dag trots allt!
