Det slog mig idag när jag hörde studenterna på väg hem från jobbet, att det är tio år sedan jag tog studenten. Tänk tio år. TIO ÅR! Jag fick plötslig svindel och fick typ sätta mig ner på en bänk. Hjälp. Vad har jag gjort med all den tiden? Förstår ni att jag hade kunnat ha två masterexamen nu? Eller typ femtioelva barn. Eller ha rest runt hela jorden. Men sen kom jag på att jag har gjort ganska mycket ändå. Provat på massa olika jobb. Exempelvis Burger King, kundtjänst, teknisk support och säljare. En sväng var jag chefredaktör för Devote och jag har skrivit krönikor i åtta år, jobbat som redaktör, bloggat forever, läst olika kurser, skaffat mig en utbildning i kommunikation och jobbat med marknadsföring i tre år. Heja mig ändå. Det var ju inte så dåligt. Men låt oss kika på hur jag såg ut för tio år sedan när jag stod på gatorna och skrek att jag tagit studenten. Tyvärr är det mesta av mitt arkiv borta från den tiden, men jag hittade dessa bilder på min Facebook: Jag längst till vänster med simglasögon-bilden. Hade helvitt såklart. Matchade det med sönderblekt hår. Jag och Sofie <3 Stod och viftade med en norsk flagga. Haha. Fin dag objektivt sett. Men minns att jag var så ledsen. Jag är alltid ledsen på avslutningar. Sista-gången-grejer får mig helt ut balans. Inte för att jag egentligen trivdes särskilt mycket i skolan, men för att jag inte alls visste var jag nu skulle ta väg i livet. Folk generellt verkar minnas sin student som en av de bästa dagarna i sitt liv, men jag känner bara ångest. Någon som känner igen sig?
