Det trillade in några frågor om min norska och om min familj när jag var i Norge som jag tänkte svara på. Jag är också en norsk i Sverige, pratar flytande norska när jag är där och läser det utan problem. Men visst är det svårt att skriva skiten? Deras dubbelkonsonanter och grejer är helt ologiska! xD - Jag kan precis som du prata och läsa norska, men kan inte heller skriva. Dock är min norska inte så utvecklad som jag önskar att den var. Det känns som att jag har en tioårings ordförråd. Därför känner jag mig "dum" och inte helt mig själv när jag är där. Språket är så viktigt för mig och plötsligt kan jag inte uttrycka mig. Tidigare var jag inne på att plugga i Norge, men av den anledningen blir det inte så. Det känns annorlunda att plugga i till exempel England, för där känns det okej att inte vara bäst på engelska eftersom det inte är mitt förstaspråk. Okej, långt svar på din fråga, haha. Men nej, att skriva norska är knepigt, det håller jag med om. Är hela din släkt jehovas vittnen eller bara de på din mammas/pappas sida ? - Pappas sida, förutom pappa, är Jehovas Vittnen. Farmor blev det när barnen var små och pappa valde att inte bli det. Jag vill påpeka att det att bli ett Jehovas Vittne är ett val man tar i vuxen ålder och det är även då man döper sig. Så även om man som min pappa växer upp med en förälder som är det, är det inte därmed sagt att man automatiskt blir det själv. Det är ett val man tar. Vilka härliga bilder! Angående videon så dök en fråga upp i huvudet på mig. Jag har ingen aning om när det var du som pratade och inte, hur mycket norska du pratar och har pratat och skillnaden mellan svenska och norska är ju egentligen minimal, men har du någon brytning när du talar norska? Min fråga har egentligen ingenting med just ditt tal att göra, jag tycker bara det är så väldigt intressant det här som sägs om åldrar och att lära sig språk, men det sägs ju inte riktigt lika mycket om åldrar och att ”glömma språk”. - Jag tror nog man kan höra att min norska är rostig. Men för att ha bott i Sverige i 22 år pratar jag nog väldigt bra. Enligt mig bryter jag inte. Det kan bli lite grammatiskt fel ibland, men det är allt. Jag tror faktiskt att det vore lättare om språken vore helt olika, det är lätt att blanda ihop grammatiska grejer som till exempel att jag på svenska "går i skolan" och på norska "går på skolen". Språken är ju så lika, men ändå inte. Hade varit lättare att hålla isär om de var totalt olika. Men jag tycker att jag lyckas bra. Dock kunde mitt ordförråd, som jag nämnde på frågan ovanför, varit bättre. Ni är så gulliga mot varandra och ger en massa presenter ”bara sådär”! - Ja, det är faktiskt lite så. Jag minns att min faster nämnde en gång för mig att hon tycker om att göra lite extra ibland eftersom att de inte firar jul och födelsedagar. Du som kan både svenska och norska, håller du med mig (och nästan alla andra?) om att norska låter så glatt? alla som pratar norska låter alltid jätteglada och positiva haha. - Haha! Detta är en av de vanligaste frågorna jag får. Nej, jag tycker ju inte det. Men jag håller med om att det är svårt att låta hotfull på norska. Arg kan man dock vara. Jag minns en gång min mamma skällde på mig och min kompis frågade frågade varför min mamma "var så glad", haha. Ser ut som att vigseln ägde rum i en rikets sal?:) trevligt. Jehovas vittnen är bland de trevligaste människorna som finns:) - Det stämmer. Både att vigseln ägde rum i Rikets Sal och att Jehovas vittnen är bland de trevligaste människorna ;)
