Vilken peppig idé! Mycket lättare att finna tiden och ta tag i det då ju :) Synd att jag inte kan göra detsamma haha.. Vem ska du övningsköra med? - Ja precis. Jag får inte ihop mitt liv med körskola just nu, det går bara inte. Så jag tänkte att det blir lättare att lära sig att köra hemma, för då kan jag kombinera det med annat som behöver göras. Till exempel handla, hälsa på människor, fixa saker. Dessutom behöver jag ju en bil sen, så det spelar inte så stor roll om jag köper den nu eller väntar. Den där söta killen jag nämner gick en handledningskurs i december för min skull. Hur gulligt?? fin äru!!! en har ju förstått att du dejtar någon just nu och du verkar allmänt bra på relationer osv. därför undrar jag om du har några dejtingtips?? är 25 och därmed inte helt lost på internetflörtande du vet, men…om man INTE träffar någon ”naturligt” genom vänner eller på jobbet. hur fan gör en då? tinder? instagram? facebook? raggar på stan? krogen? (ps. det kan va så att jag gillar någon på avstånd, som ajg inte känner öht men känner till väldigt väl. han vet inte om min existens. hur skulle du göra för att dyka upp i hans liv, så att säga?:) ) - Fast alltså. Nu vill jag inte dissa sönder mig själv, men jag har ju aldrig direkt haft en relation som varat mer än tre år. Så vet inte om jag är så bra på relationer? Haha. Fast kan ju vara att jag haft extrem otur. Dejting/flirtande däremot, det kan jag! Så för att svara på din fråga: Om man inte träffar någon naturligt går man all in på nätdejting och man raggar på t.ex. krogen. Dvs, ser man någon som ser intressant ut går man fram och pratar. Man har inget att förlora. Man bara gör det. Vad gäller nätdejting har jag bara provat Tinder, men kan absolut rekommendera det. Men alltså gillar du någon på avstånd så se för tusan till att han känner till din existens!! Ta kontakt. Ställ en dum fråga, råka vara på samma plats, whatever. Jag är ganska bra på att vara tio steg fram i allt jag gör. Det är både en blessing och en curse. Killen jag träffar kan bli knäpp på mig när jag gör så. "Har du tid att köra på onsdag", kan jag fråga och han bara "alltså det är en ANNONS på Blocket, du har inte köpt bilen än, vi har inte ens tittat på den. Ett steg i taget". Men jag har alltid funkat så. Jag "är där mentalt" innan jag är där på riktigt. Vet inte om det är flummigt? Men jag menar typ att om du tänker "det är väl klart han vill vara med mig" och bara yoloar dig fram så är det bättre än typ "åh nej, han vet inte ens att jag existerar". Sen är jag en väldigt spontan och "uttråkad" människa. Alltså jag tackar ja till det mesta och befinner mig ofta på nya platser och träffar nya människor och då blir det enklare. Fick ett så bra svar av en Katarina sist jag hade ämnet uppe på bloggen. Håller med till 100%: "– Var bekväm med att vara själv. – Var glad! Det här är det jag fått höra har allra mest att göra till varför killar dras till mig. Jag tycker inte jag själv är världens gladaste jämfört med mina kompisar. Men även bland dom så har jag märkt att dom ”populäraste” av dom är inte dom som är snyggast eller så, utan dom som är gladast. – Bjud på dig själv. Sen, till att faktiskt stöta på killarna. – Säg ja till allt. När jag blivit singel så har mitt motto varit att jag ska göra nya saker och umgås med nya folk. Dom bästa killarna har jag träffat när jag hängt med på dom konstigaste sakerna. Eller som tex den där sommarflörten som rockade min värld, han träffade jag när min kompis ville ha med mig på en fest ute i skogen. Jag var bakis och kände bara ”NEEEEJ” men jag tänkte att jag följer med ändå. När vi sedan skulle hem på natten och jag var såååå less så bara satt han där bakom ratten. Han var då kompis till en kompis kompis som hade hört att han körde. Så tacka ja till saker som kanske inte verkar så roligt. Satsa stenhårt på saker som gör att du befinner dig på ställen där du inte brukar vara, eller gör saker du inte brukar. För det är då du träffar folk du inte känner. Sen, utan du vet ordet av det så hittar du Honom :)" Kram och lycka till!!! <3 Åh du är sån jobbig jäkel som är assnygg i BÅDE blont och brunt… 😉 Nä,men verkligen gud så bra du passar i mörkt!! Men undrar lite över din ögonfärg nu när du har brunt hår, för de ser ju väldigt mörka ut på bilderna ovan och vanligtvis har du väldigt blå om jag inte minns fel? Har de blivit lite mörkare eller är det bara för det inte är dagsljus på bilderna? Älskar bloggen! Kram - Tack! Vad snällt :) Det är ljuset som gör det. De ser mörka ut eftersom det var mörkt/dålig belysning i rummet. Mina ögon är mörkblå och generellt ser mina ögon superblå ut i dagsljus, och mörkare ut inomhus på kvällen, skulle jag tro. Hade gärna velat att mina ögon blev mörkare dock, haha. Hej! Först och främst, tack för en otroligt härlig och jordnära blogg, alltid roligt eller givande att läsa dina inlägg. Jag har en kanske udda fråga, men vad känner du inför Tinder? Har du appen och har du träffat människor i verkligheten därifrån? Har funderat på att ladda ner appen men känns så oerhört konstigt att sen faktiskt träffa någon därifrån i verkligheten och kanske inte helt riskfritt. Hur känner du? Många kramar :) - Åh tack <3 Haha mycket dejting här idag :) Jag har inte Tinder längre, men jag har haft och jag har träffat människor genom appen. Jag tänker såhär: Om man ser till att ses på en offentlig plats (typ ta en fika) och man stalkar personen lite innan (kollar till exempel Facebook eller Instagram) och en kompis vet om att man ska på dejt så är det tusen gånger mer risky att gå hem med någon från krogen. Det kändes faktiskt inte så konstigt att träffa folk i verkligheten efter att ha pratat där. Nu kanske jag var bra på att swipa. Men jag fick endast upp högst normala och väldigt trevliga människor. Alla dialoger var på vänskaplig nivå, inget äckel eller så. Så det var bara trevligt att ses. Men alltså hur gör man om man är för ful för nätdejtning och för blyg (på gränsen till rädd) för att prata med någon IRL? Ska jag bara köpa 14 katter och ge upp totalt? Fyller 22 i år, aldrig varit i en relation. Har knappt några vänner heller, en som bor långt bort och som jag i princip bara har smskonversationer med och sen bara typ bekanta i skolan men de visar inget intresse alls av att vara vän med mig, det lilla vi pratar är alltid mitt initiativ. Helt ärligt så hatar jag mitt liv, alla andras verkar flyga på i väldig fart och jag bara står i ett hörn och trampar. - Jag tänker inte säga klyschan att du är "fin som du är" och blabla. Om du känner själv att du är ful, eller är "ful" (enligt hur vårt jävla samhälle definierar skönhet) är det inte något som hindrar nätdejting/dejting ändå, enligt mig. Jag swipade lika ofta på killar som skrivit något intressant i sin profil som jag gjorde på killar som såg bra ut. Helt ärligt swipade jag aldrig på "jättesnygga" killar, eller avklädda bilder. Ville ju prata med någon intressant människa liksom, inte ett tomt skal. Jag tänker att om man är mogen och vill träffa någon på riktigt så är det viktigaste hur människan är. Det yttre kommer ändå förändras (vi blir äldre) och efter ett tag är det mindre viktigt. Det är klart man vill känna sig attraherad, men det handlar ju inte bara om snygghet. Du måste definiera och värdesätta dig själv utifrån vilken fantastisk människa du är, inte bara ditt skal. Det börjar med att du måste tro på att någon vill vara med dig, både vad gäller vänskap och kärleksrelationer. Du måste känna att du är värd att älska. För det är du!!! Förstår att det är jobbigt <3 Försök reda ut varför du känner som du gör. Jag tror inte det handlar om att ingen vill vara vän med dig, men att du kanske bara hamnat i fel spår och tankegångar. Gå in här och hitta en vän! :) Jag hejar på dig och skickar massa kramar!!! <3 Skriver väl ut mitt problem här också. Jag har blivit gravid med en kille jag är kär i men inte har ett förhållande med. Jag har velat fram och tillbaks över hur jag ska göra. Han har hela tiden velat abort och gett mig dåligt samvete varje gång jag sagt nåt annat, trots att det är min kropp och han är väl medveten om att oskyddat sex kan leda till graviditet.. Jag har i varje fall nu bestämt mig för att ta bort barnet för att jag inte vill bli ensamstående. Mitt beslut och det är jag till freds med, men vad jag inte kan acceptera är hans beteende gällande detta. Hur kan han vara så inkonsekvent att ha tar för givet att jag ska göra en abort för hans skull? Hur har han mage att säga att jag förstör hans liv om jag behåller det? Jag är så arg på honom för hur han har hanterat det här att jag nästan vill klippa kontakten med honom. Jag är så jävla sårad. - Nej fyfan. Blir också så arg! Så egoistiskt! Jag förstår att en oönskad graviditet är en skitjobbig situation för en man, och på ett sätt är det extremt orättvist att han inte kan vara delaktig i beslutet, att han kan bli pappa trots att han inte vill. MEN. Det är DIN kropp och helt och hållet ditt beslut att behålla eller inte. Så är det och det är på dessa premisser man har sex. Det KAN inte vara på något annat sätt. Man har ingenting att säga till om, och är man inte okej med det får man låta bli (preventivmedel är ju inte 100%). Jag är glad över att du tagit ett beslut och att beslutet är ditt, men jag förstår dig. Vet inte om jag hade kunnat ha någon kontakt med människan mer. Blir arg av att bara läsa om det. En kille sa "jag litar på dig" en gång när vi pratade om denna risk, som i att han tog för givet att jag skulle göra en abort och tyckte typ att jag skulle lova att göra det om det blev så. Bara det gjorde mig förbannad. Man kan inte lova en sådan sak. Hoppas du mår bättre nu. Massa kramar och kärlek till dig!
