Har detta varit den mest stressiga veckan i mitt liv kanske någonsin. Tror nästan det. Hade sovit tre timmar när jag tog denna bild. Fast det var hundra procent Henris fel och inte stress. Vi har tre stora saker som "går live" nästa vecka på jobbet och jag har aldrig varit med om en liknande arbetsbelastning. Haha det är helt galet. Plus att det är en del stora saker att rodda i privat också just nu. Men jag hoppas se mållinjen snart... : )) Köpte med mig lite grejer från museibutiken. Jag älskar våra kökshanddukar med olika mönster. Jag har fått en "pojkig" pojke och blir extra glad när han uppskattar ej pojkkodade saker som smycken och nu: nagellack. Han vill ha ny manikyr flera gånger i veckan. Oftast regnbågsnaglar. Här ville han ha blå med glitter och F kunde för allt i världen inte förstå varför jag inte gör såna på mig själv också. "Bättre än de tråkiga naglarna du brukar ha", sa han. Visst är det förresten konstigt att nagellack inte blivit en grej för män också? Jag känner att jag bara väntar på det. Var på tjejkväll hos Sofie förra helgen och vi hade så mysigt. Jag hade en så dålig vecka och kände inte för att träffa någon egentligen. Men det vände snabbt. Jag lät allt jag var ledsen över bubbla ut och deras respons fick mig att må så mycket bättre <3333 Måste komma ihåg det. Min normala reaktion är att isolera mig när jag mår dåligt, men jag försöker bli bättre på att inte göra det. Tog bild i Sofies berömda selfiespegel. Alla som följer henne på insta vet. Hade på mig min leoklänning från Kappahl. Det blev mors dag och jag blev inte uppvaktad alls och tvingade Henri att rita en teckning till mig. Haha. Denna gång sa jag faktiskt något. F skämdes jättemycket och sa att min present inte kommit än. Och alltså jag blir tokig på det svaret. Det handlar ju inte om present. Ge mig sovmorgon, gör en fin frukostdukning, låt Henri plocka en blomma, läs en dikt, handla hem något gott...eller vad som helst. En liten uppvaktning bara liksom, som Henri får vara med på. Behöver absolut inte kosta eller vara besvärligt. Men att inte göra eller säga något på hela dagen och tänka att man *ger present en annan dag* - ej okej! Men obs, jag lever med världens mest vardagsromantiska person. Han kommer inte hem med blommor eller gör stora gester. Han visar att han älskar mig på små sätt, sina egna sätt, varje dag. Men jag tycker ändå det är en fin tradition, som jag vill att Henri ska ha.
