Igår hade vi par-spelkväll med Sofie och Dan. Så vuxna är vi! Vi skrev namn på personer i pannan och sen skulle vi gissa vem vi var. Ironiskt nog blev jag Blondinbella och David Kissie. Dan blev Quasimodo (stavning?) från Ringaren i Notre dame. "Är jag snäll, men sjukt ful? Åhhh, jag förstår inte", sa han. Sedan spelade vi ett sånt där spel där man ska förklara ett ord utan att man får lov att säga vissa saker. Spelet blev svårare och svårare och till slut när man skulle gissa tre ord på "en tid" var det totalt omöjligt. Vi upptäckte då att sanden ur timglaset läckte. Inte konstigt att det blev svårare och svårare då alltså.
