Okej, låt oss prata om emojis och smileys en stund. För några år sedan gillade jag inte smileys. Jag använde dem sällan och jag minns till och med att ett ex tog upp det med mig och menade att det var svårt att tyda mig när jag skrev sms eftersom jag inte skickade glada gubbar. "Är du sur" undrade han ofta. Jag använde det aldrig förutom på msn (haha, det var tider det). Jag vet inte varför egentligen, men jag minns att jag störde mig på det och när jag började blogga var jag fast bestämd på att jag aldrig skulle använda en smiley. På något sätt kändes det som fusk. Jag tänkte att det skulle framgå genom texten om jag skämtade, var glad eller ledsen och att det var en "genväg" att sätta ut symboler hela tiden. Därför använder jag fortfarande inte smileys i bloggen. Undantag är dock i mina frågor & svar inlägg, eller när jag gör det jag kallar "ironiska smileys" som är en jätteglad eller jätteledsen gubbe, såhär: : ))). Meeeen. Tiderna förändras. Nu är ju smileys typ det viktigaste som finns? Så viktiga att jag inte hade kunnat köpa en annan telefon än iPhone för att jag inte vill ha fula smileys (ja, jag hör hur det låter). Numera kan jag nästan inte skriva någonting till någon utan i alla fall en smiley (nästan inte arbetsrelaterade mejl heller!). Jag har insett att jag på något sätt försöker stilla abstinensen av att inte använda smileys i bloggen med att istället skriva ut "haha" eller "hehe". Men när jag tänker efter är det väl ändå mycket mer störigt? Eller? Mja. Är jag så himla konstig nu, eller är det någon annan som också funderat över smileys? Tror ni att någon är sur om hen inte skickar med en emoji? Tycker ni det är oseriöst med smileys, eller kan ni till och med skicka med en (obs EN) i ett arbetsrelaterat mejl? Och ska jag embraca hela smileygrejen, eller fortsätta vara motståndare på bloggen? Stora frågor idag.
