Då var dagen här! I skrivande stund sitter jag på tåget till Halmstad för att operera mitt öga. Köpte med mig en kaffe och en chokladboll. Killen före mig i kaffekön kunde inte betala för sin kaffe då inget av hans tre kort fungerade. Han provade och provade, men det gick inte. Baristan erbjöd honom det gratis, men han ville inte ta emot det gratis och gick. Fick så ont i hjärtat av det. Så gullig. Jag kunde ju köpt kaffe till honom! Eller han hade säkert inte tagit emot det heller. Jaha men mitt öga då. Tänk att jag hängt med det i över ett halvår och nu är det snart över. Jag har tittat på operationen på Google och vet hur det går till, så jag känner mig trygg. Konstigt att jag inte är kirurg ändå. Älskar ju operationer? Eller kanske inte så konstigt med tanke på hur skakig jag är. Hade nog lyckats skära av viktiga blodkärl och dödat säkert hälften. Det jag är mest orolig för idag är bedövningen. Jag har ingenting emot sprutor egentligen, men i närheten av ögat känns det läskigt. Njut nu av dessa två sista bilder: Är det sjukt om jag har lite separationsångest?
