Det är ganska lustigt när man sitter och kollar på foton med någon och personen alltid ska förklara vem alla människorna är på bilden. "Det där är min mosters mans dotters kusins halvbror. Åh, vad heter han nu? Hmm.. Vänta lite. Åh.. Vad heter han nu?". Det tar en halvtimme att titta på varje bild för att varenda person ska förklaras och anledningen till att man känner denna. Det är ingen som reflekterar över att detta är totalt onödigt? Man vill skrika: "DET SPELAR INGEN JÄVLA ROLL, JAG KÄNNER INTE PERSONEN ÄNDÅ!". Men så sitter man bara där. Lyssnar på komplicerade släktband och namn man aldrig kommer att minnas. Och man nickar. Ler. Nickar igen. Som om man brydde sig.
