Måndag i mitt liv! Drog med mina två gullungar på loppis eftersom Henri fått massa mynt av sin morfar och inte hade någonstans att ha dem. Han kom på att han behövde en spargris. Ett tränat öga kan urskilja en spargris på bilden, men den föll inte i smaken så det blev inget. Vi köpte inget annat heller, men det är så mysigt att gå runt med mina barn och bara titta på saker. Och allt kul man ser på vägen. Som ett träd som det föll ner broccoli från! Det är i alla fall vad Henri tror. Den ser ut att komma direkt från ugnen till och med. Bara att hugga in. F fyller år imorgon och Henri ville att vi skulle leta present på Jula då han var säker på att pappa skulle vilja ha precis allting där inne. Haha kanske är fallet. Men spontan fundering: varför är det en ögla på toalettborsten?? Varför i hela världen skulle man vilja hänga den någonstans? Annars i veckan då. Har äntligen tagit itu med trädgården och kanske främst växthuset. Har mått ganska dåligt om jag ska vara ärlig och försökt fokusera på mitt nervsystem. Göra saker som får mig att må bra och stressa ner inifrån. Nervous system regulation är nog min stora grej 2026. Det är typ det enda min for you på Tiktok handlar om. Som att kratta blomblad på kvällen när barnen somnat och solen är på väg ner. Det är så rogivande. Jag har svårt att gå ut när jag mår dåligt för att världen känns så stor och påträngande, men i min egen trädgård känns det bättre. Dock helst när det börjar bli mörkt för att jag tycker solen är påträngande också. Och blåst. Och ljud. Har jag någon light diagnos eller är vi alla såhär? Vi har gjort i ordning växthuset som sagt! Det blev fyra korgstolar från IKEA och ett runt bord vi hittade på Marketplace. Har även köpt en paprikaplanta och hängt upp lampor. Nu måste vi bara orka köra alla kartonger till tippen så vi kan få ordning där inne. Sjukt svårt med kartonger när man bor i hus. Får ju inte plats någonting i soporna. Min älsklingsbebis har fått två pyttesmå söta men tyvärr sylvassa tänder. Är livrädd när jag ammar henne, haha. Och vi kämpar på med dagsvilorna där ingenting funkar för tillfället. Här hade jag gått med vagnen i evigheter och hon var lika pling vaken. Men glad iaf. Precis som sin bror vägrar hon strumpor. De får sitta på i ungefär fem sekunder. Heja mig som vågar mig ut på lunch med bebis som har minus på sömnkontot. Men det brukar gå bra faktiskt. Hon är mycket mer gnällig hemma. Naan och spännande inredning hjälpte. Caroline och jag åt chicken jalfrezi på Taj Mahal. Jag tyckte väl att chipsen var billiga när jag gjorde beställningen : )) Lyckas alltid göra detta misstag och lär mig aldrig. Att vara på väg någonstans med dessa två är ändå det bästa som finns. Henri som berättar om hur hans dag på förskolan varit och Thea som lyser upp så fort hon ser honom. Vi tar en ny väg hem varje dag och upptäcker tillsammans. Jag är så rik.
