Varje gång jag åker buss långa sträckor lovar jag mig själv att inte göra det igen. Men av någon märklig anledning lyckas jag glömma bort det. Precis som när man är bakis och säger "aldrig igen". Här luktar konstigt, det är kvavt, varmt och trångt. Jag råkade somna och när jag vaknade hade huvudet på grannens axel och munnen vidöppen. Mmm. Inte alls konstig stämning. Tre timmar kvar. Yej! Mitt sällskap. Vänner säsong sju.
