Nu går jag bara och hoppas på att min mens ska komma snart, för fy vad dåligt jag mår. Jag är så irriterad och ledsen och vill inte göra någonting förutom att tycka synd om mig själv. Vi var ute en stund idag och sen när vi kom hem gick jag och lade mig i sängen och bara låg där i flera timmar. Jag kände mig oförmögen till att göra något överhuvudtaget och F kom och frågade flera gånger vad det var och till slut fick jag säga till på skarpen att jag låg där för att jag var på riktigt dåligt humör, men att det inte fanns en anledning egentligen. Skulle han fortsätta fråga hade jag nämligen lyckats hitta på anledningar... Allt är fel när jag mår såhär. Fy vad jag hatar det alltså. Jag vet vad det beror på och jag vet att jag inte har någon anledning att må så pissigt, men jag kan inte kontrollera mig. Det slutade med att han lade sig i sängen också så spelade vi spel på Ipaden ihop (<3) till jag kunde förmå mig att gå upp så att vi kunde planera vad vi skulle äta. Jag hade verkligen inte velat vara ihop med mig själv. Tänk att ha ett sånt tålamod med någon som bara är helt jäkla omöjlig?
