Såååå det blev ingen operation av mitt öga i tisdags. Eller det blev väl det, fast ändå inte. Ska förklara. Besöket var bara en konsultation. Det borde jag ju förstått, men jag har aldrig gått på konsultation i samband med tidigare operationer så jag levde på hoppet. Har aldrig fått mina ögon så noga undersökta. Det var puff i ögat, syntest, pupillutvidgande ögondroppar och lampor i alla vinklar. Sen kände hon på chalazionen och sa att hon skickar remiss. Men hon tyckte att jag kunde vänta 1-2 år. Det brukar lösa sig själv, sa hon. Ingen stress. Onödigt ingrepp. Jag blev så besviken. Var möjligtvis hormonell också, men var nära på att gråta på vägen hem. Fucking jävla inkapslade vageljävlar, tänkte jag. Tredje gången!! F smsade, men kunde inte svara för jag såg inte vad det stod på telefonen efter ögondropparna. Allt var suddigt på nära håll. Mina ögon var två stora pupiller, inget blått kvar alls. Borde tagit en bild. När ögondropparna slutade verka tyckte jag det skavde bakom ögonlocket. Bestämde mig för att vända på det och titta hur det såg ut under vageln. Då såg jag, att det där kan jag nog lösa själv ändå. And so I did. Men låt oss stanna berättelsen där, för jag vill inte bära ansvar för potentiellt skadade ögon i vårt avlånga land. GÖR INTE som jag. Jag vet inte om jag löst problemet helt, men det är mycket mycket bättre i alla fall. Och en remiss skickas ju, ifall det skulle bli värre igen. Puss och kram från en som borde kolla lite mindre på Greys Anatomy.
