Häromdagen var jag på H&M för att lämna tillbaka ett par byxor jag köpt eftersom jag tyckte att de var lite för små. Min plan var att lämna tillbaka dem och sedan prova storleken större och köpa dem istället. Jo. Bara det att när jag returnerat byxorna kunde jag inte hitta fler byxor i samma modell i hela butiken. De var slut! Jag kom på den smarta lösningen att helt enkelt köpa ett par via webshopen istället, men de fanns inte där heller! Jag började genast ångra mig. Jag skulle inte lämnat tillbaka byxorna! Hellre lite trånga än inga byxor alls och visst töjer väl sig H&M-byxor alltid gick tankarna. Helt ärligt har jag nog aldrig känt av en byx-abstinens i dess like. Faktumet att jag antagligen aldrig någonsin skulle få tag i dessa byxor igen gjorde att det kändes som att jag skulle explodera inifrån. JAG BARA MÅSTE HA DOM. Nu mer än någonsin. Vad tror ni att jag gör då? Går tillbaka till kassan, säger att jag ångrat mig och ber om att få köpa dem igen? Nää sjukt pinsamt såklart. Jag gör det enda rätta: Jag cirkulerar runt i affären i en timme (med ständig uppsyn över kassan) och när de hänger ut byxorna greppar jag tag i dem direkt och går sedan till en annan kassa och betalar. Smart ändå. Mina nya brallz. Som för övrigt mycket riktigt töjt sig jättemycket och nu snarare är för stora. Men gillar dem massor ändå. Det är som en korsning mellan slackers och kostymbyxor. Mycket bekvämt.
