Åh vad skönt att vi var många som inte öppnar dörren när vi inte vet vem det är. Jag har inget kikhål i min dörr, men jag har ändå aldrig använt kikhål i mina förra lägenheter. Jag är rädd att personen ska höra att jag är hemma, så jag vågar inte gå fram till dörren. Knackar det på dörren blir jag knäpptyst och sitter helt still. Jag stänger av ljud på tv, musik, dator och inte ens andas gör jag. Och så sitter jag såhär tills jag är säker på att personen gått. De sekunderna alltså. Där snackar vi skräckfilmsfeeling. Inte helt normalt, trodde jag. Men tydligen är vi många som gör så. Skönt. *gömma sig bakom håret tills det är safe att titta fram igen*
