Det slog mig häromdagen att jag inte vet om jag skulle beskriva mig som en kvinna eller en tjej. Skulle jag beskriva mig i ett CV och skriva att jag är en "29-årig glad kvinna" (ehh hoppas dock jag vore mer kreativ än så) hade det känts så konstigt. Men samtidigt känns det ju märkligt att säga att jag är en 29-årig tjej. Tjej slutade jag nog vara för längesedan. Men kvinna liksom. KVINNA? Då måste man vara vuxen och det är ju inte jag. F berättade att han skulle guida runt gymnasieelever på sitt jobb idag och jag fick en plötslig insikt om att de såklart skulle se honom som en vuxen man och det kändes så knäppt. Jag tror att jag har någon existentiell ålderskris av något slag. Jag hänger inte med. I huvudet är jag 18 år, men sen går jag på gatan och ser ut som att jag är vuxen och har koll på saker? Wtf. Jag frågade Ida och hon menade att vi inte är varken tjejer eller kvinnor, utan "unga kvinnor". Ida: Om jag hade dött hade det ju stått "Ung kvinna omkommen i olycka". Jag: 29-årig ung kvinna? Ida: Fan. Ida: Det har du rätt i. Det hade bara stått kvinna. Så vi är alltså inte tjejer och inte heller unga kvinnor. Men ändå känns det så konstigt att benämna sig som kvinna. Eller är det bara jag? När börjar man benämna sig för kvinna istället för tjej? Var går gränserna för flicka -> tjej-> kvinna, och pojke -> kille -> man? Hur tänker ni? Är ni kvinnor och män än?
