Jag blir så otroligt ledsen och besviken när jag läser Blondinbellas blogg idag (syftar på detta och detta inlägg). Jag vet att det inte är någon vits i att ge någon form av "svar på tal" då hon fullständigt stängt av. Så det är inte henne jag riktar mig till när jag skriver detta inlägg, utan mina läsare som ännu inte fått en bild av feminism, som kanske inte riktigt vet vad det innebär och som ser Isabella som en förebild. Hon är en förebild på så många sätt, men när det kommer till feminism är hon inte påläst och det är skrämmande hur en människa jag sett upp till så mycket kan vara så inskränkt, fördomsfull och trångsynt. Isabella väljer att endast fokusera på den, enligt mig, extrema formen av feminism. Jag förstår att hon har en negativ syn då hon fått uppleva en del onödiga påhopp och inte känner sig välkommen i "den världen". Så kände jag också en gång i tiden. Hade någon frågat om jag var feminist för fyra år sedan hade jag svarat blankt nej. Antagligen hade jag skrattat lite hånande när jag svarade. Som om personen som frågade var lite dum i huvudet. Feminister är ju bara arga, orakade och osminkade kvinnor med korta frisyrer som hatar män. Sån är inte jag. Men så en dag började jag läsa på om feminism och förstod att jag ju alltid varit feminist. Feminism handlar om att alla människor ska ha samma ekonomiska, politiska och sociala rättigheter oberoende av kön. Det handlar om att vi ska vara lika. Vi ska ha samma förutsättningar, man som kvinna. Många, precis som Isabella, känner att Sverige idag är jämställt och att denna kamp inte längre är lika viktig att ta som den var när kvinnor till exempel inte hade rösträtt. De menar alltså att feminismen "har varit en bra grej, men behövs inte längre". Jag tycker att det är viktigt att vara medveten om att det fortfarande finns en maktstruktur. För det finns det i allra högsta grad och Sverige är tyvärr inte jämställt och kommer inte att vara det så länge media lägger fokus på kvinnors kroppar och mäns prestationer och en kvinna som blivit våldtagen för frågan om vad hon hade på sig och hur mycket hon druckit. Vi lever i ett samhälle där kvinnans kropp sexualiseras i den grad att hon inte är lika fri som mannen. Feminismen är inte bara viktig för kvinnan, utan för kvinnan OCH mannen. Feminister hatar inte män, utan vi vill ha SAMMA rättigheter oberoende av kön och det finns aspekter som även påverkar män negativt. Det kan handla om vem som får rätt i vårdnadstvister, att vi ska tjäna lika mycket beroende på utfört arbete och inte på kön och att det inte ska "vara läskigt med en manlig förskolepedagog". De rådande strukturerna förstör för oss alla. Vi behöver inte vara ense om allt och man behöver inte identifiera sig med de "lättstötta, arga feministerna". Som alltid så är det de som skriker högst som hörs mest. Men jag tycker inte att man borde avfärda hela feminismen bara för att man inte håller med i alla frågor. Slutligen: Om ordet hen Jag vill även ta upp det här med ordet "hen" som Isabella tjatar mycket om och och nog inte helt förstått. Enligt mig är hen användbart när man inte känner till könet. Exempel: - Jag var hos läkaren idag. - Vad sa hen? Detta eftersom jag inte vill anta att läkaren är en man (vilket tyvärr hade varit min respons tidigare). - Jag pratade med min chef igår. - Jaha, vad sa hen? Samma anledning. - Jag har träffat någon. Jag tror jag är kär. - Åh, vad kul. Vad heter hen? Här hade jag använt hen eftersom jag inte vill anta att det är en tjej eller kille då det spär på heteronormen. Detta är ämnen som känns viktiga för mig. Men i det stora och hela tycker jag att "hen" är användbart när man helt enkelt bara inte vet könet och istället för "hen" hade sagt "hon eller han". That's it. Det handlar inte om att beröva någon på sitt kön. Det handlar inte heller om att ersätta hon eller han. Så. Tack för mig. Utveckla GÄRNA mitt inlägg genom att kommentera och länka till era egna och andras viktiga texter. Kunskap är viktigt.
