Hej måndag! Det känns som att helgen försvann på tre sekunder, men jag är ändå redo för en ny vecka. Det är ju ändå helg hela tiden. Haha. Jag tänkte på en sak. Ni vet hur man kan irritera sig på saker och önskar att de vore annorlunda, men sen när de inte existerar längre glömmer man liksom bort det? Det är inte så att man är tacksam för att det inte är så längre, utan man hittar istället nya saker som inte är "exakt som man vill" att störa sig på. Eller är det bara jag? Hur som helst. Igår insåg jag att jag numera storhandlar med bil?!?! Alltså hur fantastiskt? Jag minns tiden då jag fick släpa med alla påsar från affären och åka buss, eller gå hela vägen hem och hur mycket jag hatade det. Men jag har liksom inte riktigt varit glad över att jag nu slipper det. Det är som när jag skrev uppsats och tänkte att den dagen jag slipper den här skiten varje dag kommer jag att vara så glad. Eller som när jag hade tandställning och hatade det, men när jag tog bort den tänkte jag inte på det längre. Idag ägnar jag alltså en minut åt att vara glad över att jag numera slipper släpa på matvaror. Woho. Vad har ni glömt bort som ni egentligen borde glädjas över att det inte längre är så? Tell me. Ni vet när man är ute och går och inser att det är perfekt ljus och att man måstemåste ta en seflie? Det hände.