När jag packade upp kom jag över en glömd skatt: Mina gamla dagböcker! Jag körde en liten snabbgenomgång på en av dem på instastory och gensvaret blev så stort att jag bestämde mig för att jag nog måste gå igenom några höjdpunkter ur alla dagböcker som en liten serie här på bloggen! Jag bläddrade igenom dagböckerna igår och alltså det är ju inga mästerverk det här. Men däremot hög underhållningsnivå, i alla fall i vissa av dem. Måste bara ha en riktigt stor kudde tillgänglig inför kommande inlägg att gömma mig bakom för det kommer bli PINSAMT. I alla fall. Vi kör kronologiskt från och med nu och börjar här: Med dessa hästdagböcker som jag skrev i mellan 1998-1999. Det är inte mycket spännande som händer i dessa böcker. Jag är 8-9 år gammal och skriver mest om vilka hästar jag ridit på och vilken mat jag ätit (bra prioritering vad gäller nyhetsvärde) (typ exakt samma som min nuvarande bloggade) (fast minus hästarna). Den ena boken börjar såhär. Jag kommer faktiskt ihåg att jag skrev detta och att jag kände mig så bortgjord som glömde skriva "kära dagbok" först. Kom därför på lösningen att skriva det sist. Smart. Högst upp är en bild på mig och Michelle och längst ner är en bild på mig och Ulrika. Mina bästisar på den tiden. Här trodde jag tydligen att Adam var kär i mig. Vad tydligen också väldigt glad över vilken mat jag hade fått i skolan. Woho! Jag blev ihop med Adam! Då hade jag nog rätt ändå. Tråkigt bara att det låter lite som att vi blev ihop mest för att Ulrika och Fredrik blev ihop? Älskar också min rapportering om att jag inte minns vad jag åt. Det var inte bara kul. Jätte kul. Älskar att jag förtydligar Rebeccas riktiga namn samt smeknamn. Viktigt att läsaren hänger med! Vilken dålig dag! Jag och Becka blev oväner och det var äcklig mat i skolan. Verkar dock nöjd med att jag äntligen är "prick 9 år" : )) Åh det här minns jag. Det var faktiskt traumatiskt! Här är en bild på Frida. Från att ha varit sådär fluffig kom jag hem en dag och så hade mamma klippt av all hennes päls. Det såg ju ut som en annan hund! Hade haft en kul dag men hade tydligen fått kilpromlem!! Tänk att de där killproblemen ska börja redan i nioårsåldern. Haha gud. Jag är väldigt målmedveten dock? Han var inte min kille längre, men jag skulle minsann skicka kärleksbrev till honom! Snabba svängar här. Jag är tydligen inte alls into Adam längre? Tur det, så jag slapp länkta så länge. Nu är det Daniel som gäller. Eller hehe, just det. "Inte längre". "Det var nog för att han var kär i oss". Ja, det var ju precis det fröknarna sa hela tiden. Han slår dig/ retar dig/ blottar sig för dig/ är elak mot dig FÖR ATT HAN ÄR KÄR I DIG. Rimligt. Kan vi bara ta en stund och minnas tillbaka till när våra dagar såg ut såhär? Inga måsten och inte ett problem så långt ögat kunde nå. Det visste man visserligen inte då. Det var ett axplock från mina två första dagböcker. Fortsättning följer!
