Angående detta inlägg. Jon undrar följande: Jag tolkar frågan som att du menar situationer som just de jag bloggade om och inte syftar på komplimanger i andra sammanhang. Jag antar att detta faktiskt är en genuin fråga och tänker därför ge ett svar. Grejen är att vi inte vill bli bedömda för vårt utseende. Du tänker kanske att du inte har en baktanke och att din komplimang som sådan är liten och oskyldig och inte är något negativt, men du får också ha i åtanke vilket samhälle vi lever i och att din kommentar är en i mängden av MÄNGDER av komplimanger och uppmaningar vad gäller kvinnors utseende (och då ska vi inte förglömma alla budskap media skickar ut). Varför känner vissa män att de har rätten att hela tiden värdera och bedöma kvinnor utifrån hur de ser ut (även om det i deras mening är "positivt")? Jag vill också kunna gå på gatorna och finnas till på samma villkor som män. Det vill säga utan att någon skriker efter mig att jag är sexig, tutar på mig med bilen, följer efter mig eller ber mig stanna för att "de bara vill prata". Jag vill kunna gå ut utan att en främmande man kommer fram till mig på krogen och säger åt mig att le "för att du är sötare då", att jag borde färga håret mörkare "för du hade varit sexigare då" eller tar mig på rumpan och försvarar det med att "den var ju så fin" (obs: ej påhittade händelser och det händer hela tiden). Min uppgift i livet är INTE att behaga någon. Män verkar ha svårt att greppa just detta. För när man inte blir glad över komplimangen, inte stannar och inte ler blir mannen sur. Det är inte snällt att ge "komplimanger" på detta sätt. Det är förtryck. Prova att jämföra hur ofta kvinnor får komplimanger för sitt utseende med män och fundera på varför detta är destruktivt. Män bedöms utifrån prestationer och kvinnor utifrån yta, det är en skev struktur som upprätthålls av både män och kvinnor - hela samhället faktiskt. Tänk om du hela tiden, när du gick längs gatan, fick en massa komplimanger, uppmaningar om hur du borde och inte borde se ut och vidriga sexuella anspelningar slängda till dig. Och när du inte bemöter detta positivt blir dina känslor förringade med att "meh, det var ju bara en komplimang" eller att mannen i fråga blir aggressiv. Jag är ganska säker på att du hade känt dig som ett objekt. Men för att svara på din fråga. Jag förstår inte varför du känner ett behov att berätta för främmande kvinnor att de tilltalar dig? Det är för mig mycket märkligt. Varför värderar du kvinnor på gatan på detta sätt och varför känner du att du måste "dela med dig om vad du tycker"? Du undrar hur man ger en komplimang som tas emot väl. Vad gäller situationerna som fanns med i mitt blogginlägg tror jag faktiskt inte att det går. Jag hade i alla fall inte velat ha någon. Om mina smarta läsare vill fylla i så gör gärna det.
