Vi har inga pengar för tillfället. Inga alls. Det har kommit till den punkten att vi börjat samla pantburkar och utnyttjar alla rester och fantasins gränser för att göra mat på ingenting. Jag ligger lite back i bokföringen och hoppas på att plocka ut lite pengar när mamma kommer hit på torsdag och hjälper mig med den, så ni behöver inte starta värsta insamlingen till mig. Men ändå. Just nu ekar plånboken. Såklart fick jag världens sug efter choklad ikväll och vad jag än gjorde kunde jag inte dämpa suget. Då vände David ut och in på alla resurser och tog våra sista sju kronor och köpte ett (ja, det heter "ett choklad", tänker inte ha diskussionen igen) choklad till mig. Inget är viktigare än en kvinnas chokladbehov förstår ni.
