Jag gillar att leva impulsivt. Jag fick veta att Magnus Betnér skulle uppträda i min stad idag och 40 minuter innan det skulle börja bestämde jag och min vän oss för att åka dit. Vi fick handskrivna biljetter. De där var ju svåra att förfalska, tänkte vi. På plats. Där är Magnus Betnér. Ni ser inte? Nehej. Det hela avslutades med Kinamat. ...Och en lyckokaka. "Lets all join hands and give your family members the sweetest memories". Jag förstod inte vad det var som var relevant för min del, men säger kakan det så. Min middagsdejt rullade ihop en bit av sitt räkchips till en liten boll som lades på servetten. Jag fann det ganska osmakligt. Mitt matsällskap sa åtminstone att det var från ett räkchips. Jag tvivlade lite, men protesterade inte då jag egentligen inte ville veta.
