8 år gammal. Det är rast och jag anstränger mig för att inte råka stå med ryggen mot killarna. Jag står med ryggen mot husfasaden och vågar inte gå ut på skolgården. Dagen innan hade ett gäng killar smugit upp bakom mig, tagit tag i mina byxor och dragit ner dem. Gråtandes berättade jag för min fröken vad som hade hänt. Hennes lösning? Ta på dig tightare byxor. 10 år gammal. Vågar inte duscha efter skolgympan eftersom killarna ofta bryter upp låset och springer in i omklädningsrummet. 15 år gammal. Ett gäng killar kommer fram till mig på rasten och ber mig vända mig om. Jag vågar inte göra något annat. "Jag sa ju att hon hade fin röv", säger en av dem efter att hela gänget synat mig från topp till tå. Från och med den dagen är jag tjejen med den fina rumpan. Killarna visslar och ropar sexistiska ord och sexuella handlingar efter mig när jag går förbi. När jag berättar det för min lärare och uttrycker hur jobbigt det är att behöva gå förbi dem i korridorerna säger han att jag ska ta det som en komplimang. 16 år gammal. Får mitt första jobb och har chefens händer på mina höfter varje dag. Det är ju så ”trångt” när han ska gå förbi. 17 år gammal. Har varit ihop med min kille i några månader. Åker hem till honom för att sova efter att ha varit på fest. Jag är full och vill sova, men han vill ha sex. Han respekterar inte mitt nej och när jag är på väg att ge med mig reagerar jag på att det är tänt i sovrummet och att han har ställt sängen i en annan vinkel. Jag upptäcker en webcam riktad mot mig som lyser. Han lovar att den inte är på och jag tror honom. 24 år gammal. Kysser en kille på en hemmafest. När jag ska gå på toaletten följer han efter mig, drar in mig i ett rum. Vi är ensamma och han trycker upp mig mot väggen och för upp sina händer under min tröja. Det är obehagligt, jag visar tydligt att jag inte vill, puttar bort honom och går därifrån. Vi sover hos en gemensam kompis samma kväll och när kompisen går på toaletten lägger han sig bredvid mig och trycker sitt kön mot mig. Jag låtsas sova och han slutar först när min kompis kommer tillbaka. Ovan är några utvalda händelser som jag sorgligt nog inte ens reagerat speciellt mycket på. Det har varit normalt. Vardag. Sånt som händer. Boys will be boys. Nä. Boys will be held accountable for their fucking actions. Det senaste dygnet har massor av modiga kvinnor stigit fram och berättat sina historier om övergrepp och sexuella trakasserier under hashtaggen #metoo på Instagram. Det gör vi för att visa på att det inte är enskilda kvinnor och undantag det här handlar om. Det är ett samhällsproblem. Alla känner en kvinna som är drabbad. Och för varje #metoo finns det en skyldig man. Vare sig vi vill inse det eller inte. Jag ville dela med mig av mina historier ovan. Men den historien som gör mest ont är jag inte redo att prata om. Och kommer kanske aldrig bli. Men man måste inte berätta. Det räcker med att säga me too. Jag också. Gör det ni också. Låt världen förstå vidden av det här. Det räcker nu. #metoo
