Det senaste året har jag haft sån fruktansvärd mensvärk. Jag tar inte värktabletter längre och nu när jag inte gör det har jag insett att det inte är hållbart. De första två dagarna har jag så ont att jag inte kan sova. Jag kan inte göra någonting mer än att bara ligga och ha ont. I helgen hade jag så ont att jag hade svårt att andas och trodde jag skulle svimma. Dagen efter googlade jag massor och insåg att ja, det är vanligt att ha ont. Men inte SÅ ont. Det är inte normalt. Det är inte heller normalt att ha sån PMS som jag brukar ha. Läste på om hormoner, östrogendominans, inflammationer, PCOS, prostaglandiner och allt vad det heter. Jag kom fram till att jag ska testa en cykel: utan koffein, utan alkohol (förutom på nyår...heh), utan nikotin såklart, låta bli gluten och börja äta magnesium. Jag har vetat länge att koffein påverkar menscykeln och har testat att sluta dricka kaffe veckorna runt ägglossning. Men nu ska jag testa att vara utan en hel cykel. Jag dricker inte så mycket kaffe i vanliga fall, cirka 1 kopp per dag (som jag delar upp i tre delar). Har därför inte tänkt att det är så mycket koffein att det borde spela roll. Men anledningen till varför jag dricker så "lite" kaffe är för att jag inte kan dricka mer utan att må dåligt. Så det kan ju vara så att jag är väldigt känslig för koffein? I alla fall. Så jäkla pisstråkigt livet är utan kaffe??? Hade noll mysigt att se fram emot imorse. Men man vänjer sig snabbt och förhoppningsvis är det värt det och jag slipper känslan av att någon konstant sticker spjut i min livmoder nästa gång. Är det någon som haft samma problem, gjort en sådan förändring och märkt skillnad? Förutom denna mini-livsstilsförändring med start denna vecka ser mitt liv ut mest som det gör. Ska bli klar med mina julklappar. Säkert laga något gott. Köpa nya hyacinter och amaryllis. Måla med filmjölk på fönstren. Fortsätta julstäda. Försöka vinna över F i Ticket to ride. Gå spana-på-julbelysning-promenader. Kolla på någon serie. Ha det mysigt osv.
