Jag struntade i det till slut. Det var bara en gnagande ångestkänsla över att "sen måste jag blogga". När det blev sen var jag för omotiverad eller trött. Och det är väl rimligt att skippa alla måsten under semestern. Det har jag verkligen gjort och det har varit så skönt. Jag har nästan inte ens dokumenterat för att blogga om det sen. Har jag saknat det? Jag vet inte. Jag börjar dock känna mig inspirerad igen. Kommit på idéer till nya blogginlägg och sådär. Men vad betyder det egentligen, att vara inspirerad. Så många idéer jag haft under dessa år som jag aldrig har fullföljt. Denna blogg och mina sociala medier i allmänhet är helt otroliga. I mitt huvud. När det kommer till att göra verklighet av det slocknar mitt intresse. Detta är något jag förstått mer och mer i mitt yrkesliv. Inspiration, idéer och kreativitet är ingen bristvara. Det är ofta inte idéer som behövs. Det är genomförandet. Jag har naivt trott att jag skulle tillföra så mycket överallt. För jag är ju så *krEaTiV*. Men alla tankar har redan tänkts. Man har varit långt, långt utanför boxen och det slutar nästan alltid med att man måste tillbaka inuti. Alltid samma sak. Resursbrist, tidsbrist, budget som plötsligt försvinner. Kanske jag bara ska acceptera att vara inuti i boxen. Inte ha ångest över att mina stora idéer inte når dagens ljus. Jag vill ju uppenbarligen inte tillräckligt mycket, inte just nu i alla fall. Att göra stort kräver en energi och lust jag inte har. Men att inte vara bäst eller ens bland de bästa betyder inte att man är dålig, eller inte är värd att finnas alls. Min helt vanliga blogg som uppdateras högst sporadiskt är alltså tillbaka. Hoppas ni vill hänga med <3
