Sömntortyr. Något som utövas på terrorfångar...och helt vanliga mammor i Helsingborg. Det finns kanske inget tråkigare än föräldrar som tjatar om hur lite de får sova, men när ska detta gå över? Vi har bra perioder, men sen är vi tillbaka igen med ett barn som aldrig sover. Inatt väckte han mig minst en gång i halvtimmen och var ledsen, och vid 04.00 skulle han upp. Jag kan max ha sovit några kvartar här och där. Det är dock bättre nu än vad det var för ett år sedan då han var otröstlig oavsett vad man gjorde. Nu finns det sätt att i alla fall få honom lugn. Men jag hade ju hellre sovit. I julas, dagen efter jag hade varit på julfest med jobbet, var jag på ett glöggmingel och mina kompisar frågade hur jag mådde, om jag var bakis. Minns att jag svarade jaaa jo, men sen insåg att jag är ju alltid bakis numera. Det är mer värt att vara bakis på riktigt för då är det i alla fall för att man har gjort något kul. Sista avsnittet av Love is blind sändes igår. Obs läs ej resten av detta inlägg om du vill undvika spoilers. En sak som jag inte förstår att folk inte pratar mer om är HUR Sergio inte kunde veta om det hemliga barnet? Hade det varit jag och det gått ett rykte om att en kvinna väntade mitt barn hade jag kontaktat varenda person jag haft en sexuell förbindelse med det senaste året. Jag hade gått till botten med ryktet, frågat och grävt. Men han verkar inte ha viljat veta (eller så minns han inte vem han har legat med…). Vilket får mig att känna att det viktiga var att snärja Amanda. Det är möjligt att han har kontaktat mamman till barnet och att hon har ljugit för honom. Men liksom, det finns ett rykte, folk har uppenbarligen snackat. Folk vet. Det är inte omöjligt att ta reda på om man vill. Men han ville inte. Det är det märkligaste i det hela tycker jag.
