Jag låg och läste om Ryssland och Ukraina och den militära närvaron på Gotland inatt när jag ammade. Typiskt mig att ligga där i mörkret ensam och läsa om saker som är lite läskiga. Plötsligt hördes en stor smäll samtidigt som det sken upp bakom persiennerna. Henri skrek till och jag blev så himla rädd. Väckte F som mumlade ”det regnar bara”. Hur sjukt att personen som innan bebis vaknade bara jag tittade på honom nu kan sova igenom vad som helst. Min lägenhet skulle egentligen fotograferas denna vecka, men tjejen som ska hjälpa mig med styling har fått corona och därför blir det nästa vecka istället. Det ska bli så skönt att få den biten överstökad. Det känns som att precis alla har corona just nu förresten. Jag har hittills bara känt ett fåtal som haft det, men nu börjar det bli en del. Tror inte att vi kommer lyckas ducka det länge till. Jag börjar mer och mer flytta till den nya lägenheten mentalt. Idag köpte jag en lampskärm som kommer bli perfekt i sovrummet. Den här limbo-känslan precis innan man flyttar är så tråkig. Jag bryr mig inte om hur det ser ut eller om det ens är städat i vårt nuvarande boende. Vi ska ju ändå snart flytta. Tur den ska säljas så att jag tvingas skärpa mig. Förutom fix inför stundande försäljning myser vi mest jag och Henri. Jag som trodde att jag inte skulle uppskatta bebistiden tycker att det är det mysigaste någonsin. Älskar att ha en liten person som tittar på mig som om jag vore det mest spännande i hela världen. Tänk när han fattar att jag egentligen är ganska tråkig.
