Jag känner för att prata med er lite idag. Jag har ju börjat värva mina inlägg med lite fler "nutidsuppdateringar". Ni verkar gilla det, så jag fortsätter med det. Det var ju trots allt så bloggandet startade för 10 år sedan : )) Lördag idag! Vi har vispat majonnäs hela morgonen till kräftskivan vi ska på ikväll. Det blev aioli och tryffelmajonnäs. Sedan har vi varit nere på stan en runda, tittat på Pride-tågen och handlat på systemet. Jag mådde verkligen jättedåligt när jag kom hem igår. Jag hade magkatarr, det stack som knivar i magen, jag kallsvettades och jag trodde jag skulle spy. En av de värsta magkatarr-gångerna jag varit med om tror jag. Jag kände av det redan på jobbet och drack två glas Samarin, men det hjälpte inte. På tåget på väg hem gjorde det så ont att jag gick raka vägen till apoteket och handlade tabletter när jag kom fram till Helsingborg. Det måste sett roligt ut. Jag kunde inte gå rakt utan fick böja mig fram och liksom vaggade för att det inte skulle göra mer ont. Sedan kom jag hem, lade mig i sängen och tabletterna verkade efter ett tag. Då blev jag ledsen. Jag har ju höjt tempot denna vecka och jag blev så rädd att denna reaktion betyder att jag ännu inte är redo för det. Att kroppen inte alls har läkt och att jag inte längre klarar av perioder med mer stress. Jag kände mig så töntig och svag. Varför är jag sämre än alla andra? Det gör mig också ledsen för att jag verkligen har mått bra denna vecka. Jag behöver utmana mig själv lite, åtminstone ibland. Jag som person växer av det. Efter att ha funderat på det en stund tror jag att det egentligen beror på att jag varit nervös (nervös på ett bra sätt) och haft adrenalin och att det är det som satt igång det, och inte stress. Det bröt säkert ut igår eftersom det var fredag, jag kunde slappna av och kroppen hann ikapp. Eller så var det bara en slump. Jag vet inte. Jag är i alla fall uppmärksam och tar alla signaler på stort allvar. Att leva som jag gjorde för ett halvår sedan med Samarin varje dag, hjärtklappning, max fem timmars sömn varje natt och att glömma bort de mest grundläggande sakerna som vilken busshållsplats jag ska hoppa av på - så kan jag inte ha det. Så ska ingen ha det. Nåväl. Nog om min mage. Idag mår den bra och jag håller tummarna för att det där bara var ett undantag och inget som återkommer. Vad mer? Jo! Min kamera har helt plötsligt blivit jättedålig. Jag vet inte vad som hänt med den, men från ingenstans så tar den numera bara suddiga bilder. Jag kanske har råkat komma åt en inställning, den kanske har fastnat i någon form av zoom-läge eller fokusering, eller så har jag tappat den någon gång som jag inte minns. Jag vet inte. Mycket frustrerande i alla fall. I auto-läge fungerar den som vanligt, men jag brukar ta bilder i P-läget eftersom jag inte gillar färgåtergivningen i auto och för att jag vill ställa in ljusinsläppet själv (det är en Olympus PL-7). Om jag inte får rätt på det får jag köpa en ny, eller så får jag helt enkelt gå till någon kamerakunnig människa som får titta på den. Men...helt ärligt är jag sugen på att köpa en ny ändå. Hehe. Någon som har tips på bra kamera? Den ska vara lätt att förstå sig på då jag tyvärr ännu är ganska dålig på kameror. Den ska ta bra bilder, ha wi-fi och vinklingsbar skärm. Ja, det var väl det som var on my mind just nu. Med det sagt ska jag hoppa in i duschen och göra mig i ordning för kvällens kräftskiva. Ha en underbar lördag alla! Ta hand om varandra och tack för att ni läser här! PUSS! Vi smaksatte snaps igår. Det blev rosmarinkvistar, citronskal och citronsaft. Mycket gott! Eller....eh. Så gott som snaps nu kan bli.
